Det svåra mötet

Upplever du mötet med kraftigt överviktiga som svårt? Om ja, har du funderat på varför?

Jag tvivlar på att vi som hälso- och sjukvårdspersonal ställer oss själva den frågan. Eller om vi ger oss i kast med uppgiften och så får det gå så bra det nu kan. 

I arbetet som konsult har jag ofta upplevt att mötet med kraftigt överviktiga blir ett dilemma mellan de kraftigt överviktiga och hälso- och sjukvårdspersonalen – snarare än en relation med hög professionalism. Är det acceptabelt? Är det acceptabelt att vi som yrkesutbildade inte kan ge personer med kraftig övervikt en bra, oklanderlig och professionell behandling?

Det tycker jag inte att det är. 

Hur bemöter vi kraftigt överviktiga?

Jag menar att problemet i mötet med kraftigt överviktiga uppstår som en följd av att vi som hälso- och sjukvårdspersonal inte kommit till insikt om huruvida vi möter de kraftigt överviktiga som privatperson eller som yrkesperson. Om mötet med en kraftigt överviktig brukare blir ett möte mellan två privatpersoner, kan mötet bli fyllt av fördomar som i värsta fall ger den kraftigt överviktiga personen en dålig upplevelse. Om det i stället blir ett möte mellan en person med kraftig övervikt som behöver hjälp från hälso- och sjukvårdssystemet och en yrkesperson inom hälsoområdet, lär processen sannolikt bli mycket professionell.

Har vi kommit till insikt?

Vet vi som hälso- och sjukvårdspersonal exakt vilken roll vi har som yrkespersoner? Har vi kommit till insikt om vilken roll vi har i mötet med kraftigt överviktiga? Hur ser uppgiften ut? Ska vi ge sårvård? Ska hjälpmedel beviljas? Eller handlar uppgiften om rehabilitering? Har vi fokus på uppgiftens innehåll eller sätter vi våra egna behov först?

Frågor som ofta uppstår är: Har den kraftigt överviktiga personen ett aktivt sexliv? Är de ledsna över att se ut som de gör? Hur kan de få hjälp med att minska sin kroppsvikt? Varför har de inte slutat äta för länge sedan? Hur kan personen få hjälp att ändra sin inställning så att livet inte bara handlar om att äta? Finns det frågor som vi som hälso- och sjukvårdspersonal behöver få svar på om uppgiften t.ex. handlar om att anpassa en rullstol? Det anser jag inte.

Är vi uppdaterade?

Förhåller vi oss till det som vi som hälso- och sjukvårdspersonal ska? Hälso- och sjukvårdspersonalen ska se till att det blir en sammanhållen och trygg process för brukaren samt att brukaren garanteras tvärfackliga åtgärder. Det gäller såväl behandling, vård och omsorg som rehabilitering. Som hälso- och sjukvårdspersonal arbetar vi med forskningsbaserade och yrkesinriktade kunskaper som förvärvats genom hälsovetenskap, naturvetenskap och humanvetenskap. 

Frågan är om dessa vetenskaper i sin nuvarande form är uppdaterade när det gäller den växande gruppen människor med kraftig övervikt? 

I Danmark är vi senfärdiga i fråga om åtgärder för bariatriska brukare. Vi säger högt att vi inte har tillräckliga kunskaper och att vi inte ser så många kraftigt överviktiga i Danmark.

Det saknas empiriska och kliniska kunskaper om denna grupp av personer. I den naturvetenskapliga, humanvetenskapliga och samhällsvetenskapliga litteraturen finns ingen kunskap att hämta om hantering, kommunikation, behandling och rehabilitering när vi har att göra med kraftigt överviktiga. Empirisk kunskap är svår att samla då det är långt mellan de kraftigt överviktiga personerna inom hälso- och sjukvårdssystemet. 

Tiderna har förändrats och det bör våra kunskaper också göra. Våra yrkesutbildningar förmår i dagsläget inte lära kandidatstudenter hur de ska agera i mötet med denna grupp av personer. Mängden litteratur är begränsad och de praktiska erfarenheterna få. Här krävs en förändring med tanke på att antalet personer med kraftig övervikt kommer att öka i framtiden. Frågan är om det räcker? Kommer enbart ökad kunskap på området att göra mötet med kraftigt överviktiga lättare? Det tror inte jag.

Det är deras eget fel

Forskare har tillfrågat över 1 000 danskar om vem som ska betala räkningen för livsstilssjukdomar, bl.a. övervikt. Och endast runt var tredje av de tillfrågade anser att staten ska betala för exempelvis fetmaoperationer. Undersökningen visar på ett tydligt inslag av moraliskt fördömande av feta personer. Jag tror att detta fördömande är en del av svaret på varför vi som hälso- och sjukvårdspersonal upplever mötet med överviktiga som svårt.

Läs nästa artikel i serien: En bred insats