Endast en yrkesgrupp kan inte lösa uppgiften vid hantering och behandling av bariatriska personer. Uppgiften är komplex och fordrar kunskap från stora delar av hälso- och sjukvårdsområdet. Vid allt från akut inläggning till ansvarig avdelning och vidare ut i kommunal regi är det nödvändigt med tvärfackliga insatser. I arbetet med en bariatrisk brukare är det mycket viktigt att den ena yrkesgruppen vet vad den andra gör samt inte minst att dessa ständigt samarbetar.
Ofta är viktminskning det stora fokusområdet. Frågan är om detta inte bör vara sekundärt? Om kroppen ska återhämta sig är det viktigt att de nödvändiga resurserna finns, varför en stram diet kan äventyra den bariatriska personens läknings- och rehabiliteringsprocess.
Om man vill utnyttja den bariatriska personens egna resurser vid exempelvis en personförflyttning är det viktigt att brukaren har energi att hjälpa till. Om fokus uteslutande legat på viktreducering med minimalt kaloriintag kan det mycket väl leda till att personen i fråga blir trött och lätt förvirrad. Då blir resultatet en person som inte har överskott, kraft och energi för att delta i förflyttningen av sig själv.
Min erfarenhet är att det inte är många som arbetar med personförflyttning som ser det som självklart att inleda ett tvärfackligt samarbete med en dietist. Exemplet ovan är hämtat från verkligheten och visar att dietistens kunskap och insats är betydelsefull vid förflyttning.
Det är inte sällan en mycket komplex bild som framträder vid mötet med bariatriska personer inom hälso- och sjukvården. Det är flera fysiologiska, psykologiska och praktiska hänsyn som ska tas om inte bilden ska förvärras. Hjälpmedel i rätt storlek och individuell anpassning är nödvändigt.
Tryckförebyggande underlag och en sund miljö i sängen bör prioriteras högt. Åtgärder för stabil och bekväm positionering ska vidtas. Hänsyn ska tas till patientens eventuella respiratoriska och smärtrelaterade utmaningar.
Den näringsmässiga insatsen ska klargöras och förflyttnings- och hygienarbetet ska systematiseras. Om bara ett av områdena inte prioriteras kan det få ödesdigra konsekvenser för den bariatriska personen.
Tvärsektoriellt samarbete på bariatriområdet är viktigt om man vill ge bariatriska personer en god och sammanhållen behandling, rehabilitering, vård och omsorg. Ett bra samarbete mellan sjukhus, praktiserande läkare och kommuner är avgörande för en bra åtgärdsplan för bariatriska personer.
Det är önskvärt med ett systematiskt, tvärsektoriellt samarbete där det centrala elementet i samarbetet är att skapa en ram för kommunikation och avtal som alla parter känner till.
Ramen är en av de viktigaste förutsättningarna för en god förankring av samarbetet så att alla parter vet vilka deras uppgifter och roller är. Sådana kopplingar mellan primära och sekundära sektorer samt mellan olika kompetensområden kan bl.a. utvecklas genom hälsoavtal, individuella åtgärdsplaner och samarbetsmodeller.
Min erfarenhet är att när alla yrkesgrupper samarbetar och bereder plats åt varandras kompetensområden, så är det möjligt att erbjuda bariatriska personer en professionell och värdig åtgärdsplan. Jag har dock upplevt att det långt ifrån alltid är enkelt och problemfritt att åstadkomma detta på ett framgångsrikt sätt.
Det finns tveklöst stora kunskaper och många bra erfarenheter på både regional och kommunal nivå. Dessa måste fram i ljuset så att vi alla kan få glädje och nytta av dem.
Menu
