Det kan finnas en viss osäkerhet hos personalen inför hur de ska referera till överviktiga brukare som de ska ge vård och omsorg. Jag har flera gånger upplevt att det funnits en barriär i mötet med överviktiga, vilket ofta ger upphov till ett etiskt dilemma för personalen.
I samband med min undervisning i bariatri upplever jag med jämna mellanrum att deltagarna benämner denna grupp av brukare på många olika sätt. Vissa använder facktermer som exempelvis ”brukaren som jag besöker är fet” eller ”patienten på avlastningsboendet är överviktig, ja faktiskt kraftigt överviktig” eller ”det finns två bariatriska brukare på min runda”. Andra har inte tagit till sig fackuttrycken utan använder beskrivningar som ”vi hade en riktig koloss” eller ”jag brukade besöka en som var stor som ett hus”.
Det finns många sätt att tala om personer som har för mycket fett i kroppen, några mer lämpliga än andra. Som jag ser det beror det på en osäkerhet kring vad begreppen betyder.
BMI beräknas med hjälp av individens längd och vikt genom följande formel: BMI = kroppsvikten i kg/(längden i meter)2.
Det är dock viktigt att tänka på att BMI inte ger någon nyanserad bild av verkligheten. Avvikelser från en normal vikt beror inte tvunget på en förändring av mängden kroppsfett utan kan också bero på förändrad muskelmassa och vätskemängd. Därför kan BMI felaktigt klassificera en gravid kvinna, en muskulös kroppsbyggare eller en person med vätskeansamling i kroppen som fet.
Denna osäkerhet gör att man allt oftare föredrar att använda förhållandet mellan midjemått och höftmått som en indikator på om övervikten är hälsofarlig för en viss person. Genom att använda dessa mått går det även att ta reda på om personer med ett BMI-tal som tyder på normalvikt i själva verket är överviktiga. Som exempel kan personer med äppelform, där allt fettet sitter direkt på magen, mycket väl ha ett normalt BMI även om de är i riskgruppen.
Sundhedsstyrelsen (Danmarks motsvarighet till Socialstyrelsen) definierar fetma som ett tillstånd då kroppen innehåller så pass mycket extra fett att det får hälsomässiga konsekvenser. Dålig kondition, andnöd, förhöjt blodtryck, artros, hjärt- och kärlsjukdomar liksom flera andra komplikationer är ofta förknippade med fetma.
Fetma är sannolikt det vanligaste ordet för personer med stora mängder fett i kroppen. Men eftersom begreppet fetma eller att vara fet genom åren har fått en negativ klang har ord som obes, bariatrisk, överviktig, kraftigt överviktig, plus size, tunga brukare eller XXL-brukare börjat användas allt mer i dagligt tal. Frågan är om det är mindre stötande att kalla en person för plus size eller XXL i stället för fet eller överviktig.
Jag anser att alla dessa ord för att beteckna samma sak kan ha negativ inverkan på vården och omsorgen när det gäller denna grupp av personer. Det skulle därför vara av stor fördel om alla använde samma beskrivning av det tillstånd som dessa personer befinner sig i. Om man ena dagen blir kallad tjock, nästa dag tung och tredje dagen fet, är för det flesta inte helt oviktigt. Därför menar jag att det skulle vara önskvärt om begreppet bariatri blev implementerat och integrerat fullt ut i språkbruket i fråga om personer som enligt Sundhedsstyrelsens definition kategoriseras som feta.
Begreppet bariatri lanserades första gången i Danmark 2005. Bariatri eller bariatrisk är en mer exakt och neutral beteckning som omfattar alla de fysiska, psykiska, sociala och praktiska aspekter som förknippas med feta personer. Bariatri är det grekiska ordet för tyngd och samlingsbegreppet för det område inom medicinen som handlar om orsaker till samt förebyggande och behandling av kraftig övervikt, om ett BMI > 35 med fetmarelaterade sjukdomar som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och artros eller om ett BMI > 40 utan fetmarelaterade sjukdomar.
Jag är övertygad om att det lite nyare begreppet bariatri är det mest omfattande och neutrala ordet. Det beskriver både tillståndet för personer med för mycket fett i kroppen och behandlingsalternativen för dem.
Läs nästa artikel i serien: Det svåra mötet
Menu
