Välfärdsteknik diskuteras både politiskt och inom utbildning och i det praktiska vårdarbetet. Ibland kan det vara lite svårt att hålla koll på vad som är vad och vad välfärdsteknik egentligen är för något. Det finns tyvärr ingen officiell definition av begreppet ”välfärdsteknik”, vilket kan vara en medverkande orsak till den något vaga bilden.
Oxford Research har skrivit ett kort och koncis definition som baseras på Fonden för Välfärdsteknik och Hjälpmedelsinstitutets beskrivning:
Definitionen innebär att välfärdsteknik inte bara handlar om att spara resurser, utan i hög grad även handlar om att öka kvaliteten på behandling och vård till fördel för både patienter och personal.
När jag pratar om välfärdsteknik är det den här definitionen jag utgår från.
Kort sagt handlar det om att en arbetsuppgift kan utföras snabbare. Det kan ske genom att processen effektiviseras. Det kan även ske genom att uppgifter genomförs av färre personer. I riktigt bra fall är det en kombination.
Många tolkar detta som att man ska avskeda personal. Men det är enligt mig en feltolkning. Faktum är att vi upplever en enormt stor demografisk förändring i samhället där de äldre blir allt fler.
Vi vet enligt erfarenhet att mer än hälften av våra gamla har ett stort vårdbehov, och detta måste vi ha i åtanke.
Om vi ska bevara en tillräckligt hög kvalitet på vården, måste vi ändra våra nuvarande arbetsmetoder och organisera om vården. Vi måste hitta effektivare arbetsmetoder där samma antal medarbetare kan utföra fler arbetsuppgifter.
Därför finns det inget utrymme för att avskeda personal. Vi kommer absolut att behöva alla händer vi har.
Att ”lätta på arbetsbördan” för personalen betyder att välfärdstekniken ska hjälpa till att förbättra arbetsmiljön, så att vi inte slits ut och förstörs av vårt arbete. Trots att vi gör ganska mycket inom arbetsmiljön, har vi fortsatt många arbetsskador som tvingar bort människor från arbetsmarknaden.
Nu när vi vet att antalet vårdkrävande äldre kommer att stiga kraftigt, är det viktigt att vi tar hand om vårdpersonalen och garanterar en bra arbetsmiljö som förebygger arbetsskador. Det är varken humant eller hållbart att sätta människor på att utföra ett arbete som vi vet innebär en skaderisk. Det håller inte heller rent ekonomiskt. En person som lämnar arbetsmarknaden på grund av en arbetsskada kostar samhället mycket pengar. Samtidigt innebär det att det är två händer som inte längre kan hjälpa till att utföra de många vårduppgifterna.
Utmaningen är inte bara att antalet 80-åriga och äldre stiger. Vi måste även stanna kvar på arbetsmarknaden längre. En tydlig förutsättning för att vi ska kunna arbeta i många år är att vi har en arbetsmiljö som skyddar och ordentligt.
Välfärdsteknik handlar alltså om att vi behöver bra och effektiva arbetsredskap som sliter mindre på personalen och minskar risken för olyckor.
Inom vården råder en gammal uppfattning att ju fler vårdare/händer som genomför en vårduppgift, desto bättre och värdigare kan uppgiften utföras för brukaren. Om vi t.ex. går från 2 till 1 vårdare hos en brukare uppfattas det ofta som om vården försämras väsentligt. Det anses inte heller vara värdigt för brukaren. Men stämmer det verkligen alltid?
Flera undersökningar visar faktiskt att brukarna vill vara självständiga så länge som möjligt. En undersökning visar t.ex. att fler än 70 % av alla äldre föredrar robotar till hjälp vid intimare situationer som exempelvis toalettbesök, framför hjälp av en vårdare. Det visar tydligt att brukarens uppfattning av kvalitet och värdighet inte nödvändigtvis är den samma som vårdsektorns allmänna uppfattning om ju fler desto bättre.
Vi lever i en värld där unga ofta flyttar till en helt annan region än där de är uppvuxna och där föräldrarna bor. Samtidigt lever vi som vuxna ett hektiskt arbetsliv med begränsad fritid. Det kan vara en av orsakerna till att många äldre känner sig ensamma och därmed även otrygga. Men tänk om man via bra och diskreta övervakningssystem kan följa brukaren och snabbt komma dit och hjälpa om brukaren t.ex. ramlar på toaletten och inte kan komma upp på egen hand. Sådana system kommer att bidra till trygghet.
Välfärdsteknik handlar inte om att ta bort varma händer eller att förringa vården av våra gamla. Tvärtom ska välfärdsteknik bidra till högre kvalitet och mer självständighet, och på så sätt även leda till större värdighet. Välfärdstekniken kommer även att bidra till helt nya möjligheter för att möta de äldre brukarna på deras villkor, så att vi kan säkerställa kvalitet och en trygg ålderdom.
När jag har förklarat definitionen av välfärdsteknik på detta sätt, hoppas jag även att det är tydligt att välfärdsteknik inte ska ses som ett hot. Välfärdsteknik är en räddningsplanka för vår hälso- och sjukvårdssektor – utan en bra och intelligent implementering av välfärdstekniska lösningar kommer vi helt enkelt inte att klara av den enorma förändring som vår befolkning genomgår idag och många år framöver.
Om vi inte tar till oss välfärdstekniken och arbetar aktivt med den, kommer vi i stället att uppleva betydande försämringar inom stora delar av hälso- och sjukvården.
Menu
